Osminkat tomas sjödin

•

Den här boken handlar om vilan och vikten av att faktiskt ta sig tid att vilar. Ett återupprättande av sabbaten. Varför ska det vara fult att vila? Som Tomas Sjödin säger: "Att vila är inte att släppa ansvaret en stund. Att vila är att ta ansvar för det enda som till sist är värt något, kärlekarna." s

Tomas tycker att vi ska åter ta den vilodag i veckan som vi faktiskt behöver. En dag då man stänger av de måsten man har i sitt vardagsliv och bereder plats för annat som gemenskap och vila. Jag gillar den idén även om jag inte vet hur jag skulle kunna genomföra det i mitt eget liv.
"Annorlunda och lustfyllt snarare än tillåtet eller inte tillåtet - då läggs ytterligare ett par pusselbitar på plats, tänker jag. Det viktiga är att det blir en dag som skiljer sig från de andra." s

"Här finns ett slags monotoni som många av oss är livrädda för nu för tiden, det ska hända saker hela tiden. Otåligheten är det andliga livets fiende. Det andliga livet kan ibland handla om dramatiska, känslostormande upplevelser, men tagna ur sitt sammanhang är det som att gro ett frö på fönsterbrädan. Det nya livet behöver stillheten i det fördolda, perioderna då de fina rottrådarna får utvecklas, inner

•

Tomas Sjödin

Tomas Sjödin (f. ) er svensk præst, foredragsholder og forfatter. Han kommer oprindeligt fra Kramfors inom Västernorrland og bor inom dag inom Säve uden for Göteborg sammen tillsammans med sin kone Lotta.

Parret Sjödins sorg over at have mistet to af deres tre sønner på bas af uhelbredelig sygdom er centralt inom Sjödins forfatterskab, som beskæftiger sig tillsammans netop både meningsløsheden og meningen inom tilværelsen. Sjödin er også meget optaget af betydningen af stilhed og hvile.

Han har gennem mange år været enstaka tilbagevendende gæst i Sveriges Radios P1 og er fast klummeskriver i Göteborgs-Posten. Han er forfatter til en række bøger, der er oversat til flere sprog, tillsammans med bestselleren ”Det sker når du hviler” som den mest kendte.

•

En gammal sjömanskista, del XII

Dags att återse den gamla sjömanskistan. Nu driver hon ju åtminstone inte runt på Nordsjön längre, utan har hamnat hos en fyrvaktare i den bohusländska skärgården. Men ska hon bli kvar där, eller ska hon hitta tillbaka till Sandhammaren/mälarhusen och sin ägare och skapare Herman Österlund?:

"Men fyrvaktaren hade fått de våta oljekläderna av sig och satt fundersam och fingrade på läddikan inne i kistan. Till sist grep han tag i locket och försökte få det att öppna sig. Det satt som spikat fast, och först sedan han en stund bänt och bräckt på det, fick han det att gå upp. Någon egentlig överraskning kände han inte, då han fick syn på en brevbunt, sammanhållen med ett snöre. Det rann av brevpacken, då han lyfte upp den, och han satt en stund och lät vattnet droppa ned i kistan. Först därefter tog han upp sin kniv och skar snöret sönder.

Varsamt och med största försiktighet vecklade han ut de våta pappersarken och bredde dem framför sig på bordet. Så tog han glasögonen på sig och skulle försöka tyda det skrivna. Men det var inte mycket som han lyckades få fram, ty vattnet hade suddat ut det mesta. Ett ord här och ett annat där kund