De fyra statsvetarnas undersökning initierades av talmannen Andreas Norlėn direkt efter hösten och har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond. Nu släpps den vetenskapliga analysen i bokform.
Med hjälp av statistik, historiska jämförelser och intervjuer med nyckelpersoner som exempelvis partiledarna och inte minst genom att ställa olika scenarier mot varandra vänder och vrider forskarna på varje sten i den politiska processen efter valet
De flesta minns det nog som frustrerande att det var så svårt att komma fram till en lösning. Partiledarna var irriterade under processen. Talmannen var också frustrerad – så pass att han initierade den studie som ligger till grund för boken.
En ny dimension i politiken
I dagar – om regeringsbildningen efter valet visar författarna hur komplex den politiska situationen var och att det inte var regelverket som felade. Vi hade fler partier i riksdagen än tidigare och ett starkt extremparti som inget annat parti ville samarbeta med. Dessutom tillkom en komplicerande faktor: Alliansen splittrades på grund av att en ny åsiktsdimension utöver den traditionella höger-vänsterskalan – den man brukar kalla GAL-TAN-skalan, mellan libertarianskt o
•
Regeringsbildningen i land efter valet
Regeringsbildningen inom Sverige efter valet tog dagar av sonderingar och regeringsförhandlingar, att jämföra med detta tidigare svenska rekordet vid 25 dagar efter valet Regeringsbildningen plats emellertid ej anmärkningsvärt utdragen i jämförelse med Europas mest långvariga expeditionsregeringar.[1]Regeringen Löfven I agerade övergångsregering inom väntan vid regeringsbildningen.[2] Efter att januariavtalet eller fyrpartiuppgörelsen ingåtts mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern samt Liberalerna, samt tolererats från Vänsterpartiet, kunde slutligen Regeringen Löfven II (Socialdemokraterna samt Miljöpartiet) tillträda den 21 januari såsom en resultat förklarades Alliansen upplöst vid riksnivå från företrädare till de detaljerad partierna.
Orsaker till den långvariga regeringsbildningen
[redigera | redigera wikitext]
Efter riksdagsvalet i land konstaterades, liksom efter valet , för att inget från de gammal blocken nått egen majoritet i riksdagen. De rödgröna samlade mandat och Alliansen mandat. Sverigedemokraterna (SD) stärkte sin område som vågmästare i riksdagen. De ökade (med 13 mandat) mot 62 mandat.[3][4][5]
Statsministe